Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som brosar ungdomsvarmt i blodets vågor.
Mitt bjerta det är dödt. Det slår väl än,
Emedan hjertats slag förnimmas sist
Af gammal vana, äfven sedan lifvet
Har flytt dernr. Men det är dödt likväl,
Se’n dödsköld dämmer hvarje åder, som
Bar kraft deråt att kunna klappa friskt. — —
Du arma bjerta, vore du ändå
Så hårdt som qvarnens stenar, hvilka forsen
Framdrifver än, se’n de sitt arbet fullgjort.
De gnistra, brinna, medan de förtäras
Inunder fåfäng, men dock lustig rullning.
De äro starka, de. Den svages lott
Är och förblir att flykta, liksom dammet
Från trampad stråt i hvirfvelvindens lekar.
Dock bättre är ändå att så förgås
I fria luften än att ligga bunden
I qvalfull dvala, utan dödens ro
Och utan lifvets kraft. O! Jag behöfver
Frisk luft. Jag vill den fånga upp,
Der djerft den leker uppå brustna kanter
Af detta sista stycke is, som håller
Sig längst i viken fast ännu vid stranden.
(Månen går upp).
Se huru isens spegel, ifrån hvilken
Vårvindar lyftat täckelset af snö,
Ler emot månen, som försofvit sig,
Men dess mer klarögd spritter nu ur sömnen.
Min skridsko bära skall en varelse —
Hvars lif försofvit sig också uppå
En jord, der den cj något har att skaffa —
Kring blåa ytan, som en annan höljer
Med svalka i sitt djup och rum för lugn.–––––-
Och du, min broder — du, som för mig varit
Mer, än en sådan nånsin kunnat vara,
Min helsning hembär till min mor, den hulda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
