Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lätt fann den ende, som nog enkel vore
Att dåras utaf hennes dumma fabler,
Hvarmed hon söker att sig göra rar.
Olof. Du kallat säker hennes blick; och rätt
Hon träffat. Och den kan ej heller ljuga
En oskuld, som ej bor i hennes själ.
Den säger sanning, som en morgongryning
Förkunnar, att ej natten mera finns.
Min hjelp hon äskar, och jag gifver den,
Så visst jag hoppas hjelp utaf min Gud! —
Jag eger ingen hydda sjelf, som lemna
Kan åt dig skygd; mitt hemvist är en kula.
Som delas utaf desse, dem du undflyr.
Men jag dig ställer under hägnet af
Vår store höfding. Uti Fk-mings vård
Är du mer säker, än i fadershemmet
Du någonsin har varit det.
Matilda, Nej, nej!
Mig hellre döden gif som fadersgåfva,
Än du mig lemuar i hans bödelshänder!
Knekten. Sc’n du nu liörer, hvad förrädiskt tal
Hon vågar bruka mot Claes Fleming sjelf,
Du lärer lusten misiat att dig göra
Medbrottslig i förräderiet! Siäpp
Blott henne. Vi nog skola sörja för,
Att hon blir straffad så, som hon förtjenar.
Matilda. För Guds skull, öfvergif mig icke nu!
Jag är ej brottslig, utan blott olycklig.
(Hon tränger sig till hans bröstJ.
Olof. Jag vet det nog. Här är ej brott — här finnes
Blott offer; och det andra finuas skall,
Om någon vågar bära fräcka händer
På henne, som sökt skygd invid mitt bröst,
För hvilken jag med lifvet går i borgen.
I svenske män, på hvilkas modersmål
Den arma burit fram sin bön om räddning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
