Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der djurisk roflust lurar lömskt i blicken,
Som spanar vild sitt räddningslösa byte.
Du bar kanske en dotter sjelf, som, fjerran
Ifrån dig skild, ej ropa kan till dig
Om hjelp i nöden, hvilken henne tränger.
Tro nu, att hennes bön bärs till ditt bjerta
Af mina bleka läppar. Skåda neder
Till mig med samma ögon, hvarmed du
Såg uppå henne uti afskedstimman.
Jag har ej fader och jag har ej mor;
Olyckan är min närmsta slägting, och
För dennas bön ej stängdes någonsin
Ett ädelt menskobröst. 0, gif mig rum,
Ett litet rum i ditt, bredvid din dotter.
En knekt. Du klagar, att du ej har mor och far.
Det är en verldslig sak; bär finnas ju
Ibland oss flere, som ej nå’nsin haft
En far, och få en moder mera ega.
Och vi ej larma dock som du deröfver.
Men skulle vi en älskarinna mista
Som du så näpen, kunde tålamodet
Väl brista lätt; och rådligt ej det vore
För den, som toge dig, att sjelf sig bjuda
Som vederlag för en förlust, så dyrbar.
Hvad sjelf du mistat lätt ersättas kau.
Vi skola för dig vara vida mera
Än fäder. Och vi unna gerna åt
Din skyddspatron att modersplikten öfva
Emot dig, sedan du har följt oss först.
Olof. Hvar är ditt hem, mitt arma barn? Jag vill
Dig dit ledsaga undan dessa vilddjur.
Matilda. Jag har på jorden intet, som jag vågar
Att nämna som mitt hem. Jag är olycklig.
Knekten. Du hör nu, gubbe, sjelf, att hon förlupen
Från hem och fråu föräldrar blott sig vändt
Till dig, emedan hennes säkra blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
