Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För honom, tills att undersökningen
Utstakar gränserna för rättvist straff.
De Vijk. Får jag ditt uppdrag tolka, som jag vill?
Claes Fleming. Jag trodde ej, att det en tolkning tarfvar.
De Vijk. Tack för det ordet! Vi tillsammans andats
Vår ungdoms fria luft; och nu, min Johan,
Skall fängsel-luftens qvalm sin tyngd förminska,
Då våra hjertan den gemensamt trycker.
Förutan döden ingen! var det valspråk,
Som band vår konungs moder vid sin make,
I nöd och lust, i bojan och på tbronen.
Detsamma oss förenat och det fäster
Oss vid hvarandra, om ock samma bila
Det sista samband blefve oss emellan.
Olof. som i half dödsdvala sutit på en framstående hörni
af vaktens byggnad, uppreser sig med sina sista krafter och
stapplar fram emot Claes Fleming.
Olof. Jag tyckte, herre, att du talat om
En undersökning, som bör röna ut
Dens fel, som slagit polacken Krasinsky.
Förlåt, att oombedt ett vitne äskar
Inför dig ljud. Det har ej många stunder
Att mer förlora; och det bör dem bruka
Att tala sanning, som kan saken reda.
Jag kan väl synas partisk, då jag blöder
Ett offer för dens hand, som fallit för
Din Johans. Men jag står beredd att träda
Inför en högre domarmakt än din
Och hvarje dödligs. Då en lögn ej vågar
Att spärra väg för hopp om Herrans nåd.
Claes Fleming. Min gamle, redelige stridsbror, Olof!
Jag känt dig längre, än mig sjelf jag känt,
Och sanningen jag lärde känna städse,
När helst ett ord gick öfver dina läppar.
Ej dödsens köld din kärlek kan förta’
Till den, du aldrig glömt i lifvets qvalm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
