Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
}Iexan. I början aldrig, se’n Matilda ditkora.
Befarande Claes Flemings efterspaning,
Djupt i vår Herres skog mitt herresäte
Jag valde ut. Ibland dess skuggors vakter
Min sorg vantrifdes icke, fast om rummet
En annan gäst dock-trängdes, hvilken flyktigt
Ett ögonblick trängt fordom i min själ,
Men blef der hemmastadd nu mer än sorgen.
Bengt Bonde. Du menar hämndbegäret?
Sexan. Det jag menar.
Att deråt smida vapen blef mitt högsta,
Mitt enda lefnadssvfte. Dag och natt
I långa år, uti naturens urkund,
Som småningom mig uppläts, läste jag
Den djupa lärau om dess ursprungs-krafter.
Hos öknens siare och vise gick
Jag ödmjuk länge uti barnaskola,
Tills jag derur som mästarinna trädde
Med visshet, att, när siarkraftens stund
Af himiatecknen bådad inne är,
I Flemings öra hämndestunden ringer.
Bengt Bonde. Du tror den nära nu?
Hexan. Den slår i morgon.
Tre gånger fem årsskiften hunnit tända
Den eld, hvars första gnista sprang ur lågan,
Ilans eget bud för femton år se’n väckte.
Bengt Bonde. Vet han af det, som honom drabba skall?
Hexan. Ilan vet!
Bengt Bonde. Men hur?
Hexan. Jag sjelf det honom kungjort.
Bengt Bonde. Du! Han då dig har återsett?
Hexan. En gång,
Men det förslog.
Bengt Bonde. Och han ej dig förderfvat?
Hexan. Att jag förderfva honom skall, du glömt —
Hans lifstråd nystad är kring dessa fingrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
