Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Bonde. Hur såg du bonom?
Rexan. Uti en belysning.
Som anstod Fleming väl. Krasinsky, kvilken
Han sändt på ströfiåg ut, red nattetid
Förbi herr Göstas gård, hvars egare
Låg sjelf i fält med er ocb leinnat oss —
Jag var der äfven då — så utan värn
Som himlens fågel — då den ej är rofvets.
Fast det befarats, våld likväl polacken
Ej genast öfvade. Med hånfullt löje
Han lät de sina plundra, hvad dem lysste;
Men intet tog han sjelf. Dock, när hans folk
Sin roflust mättade till sluts för fräckt,
Dref harmen väckt af gammalt och af nytt
Mig inför honom, och jag ropade:
¡¿Din vildhet kostat mig nog drygt, Krasinsky!
Låt detta gälla såsom lösen för
Hvad, som än återstår i denna gård”. —
Han kände mig igen och log ej mer;
Men sade dystert blott: tOm jag dig kostat,
Jag gäldat det med själens salighet.
Förslår ej det ännu? — Dock annorlunda
Du var den tiden. Att uppå dig offra,
Det tycktes löna mödan. Lika mycket!
Vi måge nu oss anse qvitt. Farväl!” — —
Jag ej förstod hans mening då. Hans bud
Till knektarne att återlemna allt,
Var mera tydligt; och fastän motvilligt
De lydde honom, se’n han lofvat sjelf
Tredubbelt återgälda, hvad de miste.
Bengt Bonde. Samvetet slog omsider. Hvem väl kunnat
Det tro om honom?
Rexan. Af Claes Fleming dock
Man vänta bordt den bragd, han förde ut.
Krasinsky med de sina bortred hastigt.
Men någon af hans folk lär underrättat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
