Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvari han trodde sig sin dotter finna,
Och som förtärde allt, hvad der var lc-mnadt.
Bengt Bonde. Herr Göstas maka fann sin död i detta
Osläckeliga eldhaf. Sädan var
Den sista kunskap, hjelten fick orn henne,
När han sig kastade mot Flemings pikar.
Men du och hon, som var ånyo husvill?
Hexan. Hvad som än återstår utaf vår saga
Är kort. Igenom Flemings hopar drogo
Vi liksom blixten genom töcknen. Undan
För den, som trotsat deras bistre höfding,
Som ingen honom trotsat än, de veko
Med ängslig bäfvan. Större verkan än
Af edra klubbor, gjordes uppå dem
Af namnet Hexan, som åt mig de gåfvo.
Och när vi våra egna skaror mötte,
Vi helsades med jubelrop. Matilda,
Som deras fallne hjeltes dotter — jag,
Som den af högre makter sända hämnarn.
Bengt Bonde. Jag vet, så var det. Men förunderligt
Det synts mig dock, att du din bostad valde
Bland biskoparnes gamla slotts ruiner,
Så nära Fleming — det vill säga faran.
Hexan. Du menar faran, hvaraf Fleming hotas.
Der åteln är, dit samlas rofvets fåglar.
Ej är det jag, som har att frukta något,
Till dess mitt verk fullbordadt är — och sedan
Jag fruktar intet mer. Jag lefvat nog.
Bengt Bonde. Är du så viss uppå din sak?
Hexan. Så viss
Som att min pligt jag fullgör, när jag hämnas
Ej blott hvad sjelf jag lidit, men I alle.
Bengt Bonde. Men bäfvar du ej för Matildas öde?
Hexan. Det är det enda, som mig än bekymrar.
Men Gud väl leder detta till det bästa,
Som hit tills henne Han bevarat hafver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
