Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Claes Fleming om Krasinskys skonsamhet.
Då blossade hans vrede upp. Han röt:
dAtt den förrädarn Göstas gods och gård
I lågor skulle stiga upp mot himleD,
Anklagande den troförgätne egarn!”
Så sagdt, så gjordt. I natten tändes mordbrand.
Hvad sist jag öfverlefvat, hade jagat
Ifrån mitt öga slummern; men de andra,
Af ångst och trötthet brutna, slutit sina.
När lågan flammade, ur vakna drömmar
Jag uppspratt häftigt, väckte främst min älskling,
Matilda — störtade med henne ut
Igenom denna äreport af flammor,
Ur hvilken hennes hem till aska nedsteg.
När ut vi hunnit, mötte vi Claes Fleming;
Ett isfjäll lik, han stod vid lågans eldberg.
Men när hans örnblick såg mig ila fram
Liksom af lågans röda vingar buren,
Då skakades hans väsens fasta grundval
Kanske för första gången intill bottnen.
Ett ögonblick det tycktes brutet, splittradt.
Men snart han öfvermannade sin bäfvan
Med väldig kraft lik jorden, hvilken kufvat
Den bäfning, som har kommit den att darra.
En sällsam dallring röjdes likväl än
Uti hans röst, när han mig bistert sporde;
aHvad har du gjort utaf min dotter, qvinna?” —
Med dödens lugn jag sade: uNyss hon fanns
I lågorna, som du åt henne antändt.
Men hvar, mordbrännnre, dväljs nu min dotter?
Dock, jag det vet. Ser du ej henne vinka
Dig för en högre domstol än din egen?
^Rättvisan måste ha sin gilla gång”.
När nästa gång jag slår inför dig, Fleming,
Var då beredd att stånda inför Gud!” — —
Han svar te intet; rusade i branden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
