Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej öfver det, livaraf vi än ej nåddes —
Yi förebygga det, om det är ondt.
Matilda. Om denna konst jag kunde, lugn jag vore.
Sändebudet. Det var en tid, då icke heller jag
Den kände än — och derför icke lugnet.
Matilda. Af hvem ni lärt den se’n?
Sändebudet. Af lifvet — men
Dock tidigast af den, som gaf mig detta.
Matilda. Er mor! Således af en qvinna dock?
Sändebudet. Ja väl — en qvinna. Men en qvinna, sådan
Ej någon tinnes mer i vida verlden.
Matilda. Gick hennes konst med henne derntur?
Sändebudet. Ej ni misstycka bör, om frågans svar
Blir främmande för er — som ni för mig.
Matilda. Jag inser nog min djerfhet. Om det gällt
Mig sjelf, den aldrig vågat gå så långt.
Men när man sig bekymrar för en annan,
Den man tror hotad — små betänkligheter
Ej mer än spindelnät vår vilja hejda,
Då vi försåtens giller önska bryta!
Sändebudet. Den samma kärlek, som är ofta blind,
Ser stundom mer, än verkligheten visar.
Och älskarinnan drömmer om försåt,
Der hennes famn blott hotar med ett sådant.
Matilda. Hvar finns den fiicka, hvilken vågat älska
Med sådan kärlek, som ni menar, honom —
En hjelte, mera värd än hundratusen?
Hon hejdar sig, liksom förfärad för sin egen iiVer, och
tillägger lugnare:
Men detta hör ej hit — —
Sändebudet (för sig sjelf). Ab, blåser vinden
Från detta håll? — Den föra skall till målet! (Högt).
Bevare Gud, att in jag ville tränga
I djupet af er hemlighet. Personen,
Som ert deltagande har lyckats vinna,
Är utan tvifvel äfven andras värd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
