Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liksom ni sjelf har mitt till fånge gjort.
Jag derför vill förflytta i ert hjerta
En hemlighet, som lades ned i mitt
Utaf den hand, jag älskat högst i lifvet,
Och som förvarats der liksom reliken
Ärfd från ett helgon gömmes af papisten.
JMatilda. Jag kan ej säga, att jag är blott öra:
Ty hjertat ock har del i hvad ni säger.
Sändebudet. När återkommen från min första utfärd
Jag möttes uti hemmet af min moder,
Och hon mig famnat forskande, hon märkte —
Så skarpsynt som en moders blick blott är —
Att sorger buros med mig, dem jag icke
Uppå mitt sinne kände, då jag bortgick.
Min hemlighet låg snart i hennes famn:
Tre fiender mitt ungdoms-öfverdåd
Tillskyndat mig. För fege att på svärdet
Sin dolska vrede lyfta öppet, de
Med onda ränker sökte mig förderfva. —
När detta jag förtäljt, min moder skiljdes
Med sorgsen hug från mig. Jag återsåg
Den dagen henne icke mer. Blott böner
Från bleka läppar buro hennes tankar
Till bäste hjelparn uti all vår nöd.
Och morgonen, som lyfter allt ur stoftet,
Fann henne knäböjd än och tårbesköljd. — —
Men ack — förlåt, att vilseledd af minnen,
Blott heliga för mig, ert tålamod
Jag satt för hårdt på prof!
Matilda. Hvem skulle icke
Af dessa minnens helgd bli djupt betagen?
Berättelsen derom min längtan stegrar — —
Sändebudet (för sig sjelf). Det var just meningen. (Högt).
Omsider trädde
Min moder fram; men nu — hur annorlunda,
An då hon från mig gick! I hennes öga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
