Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det skönsta skådespel, jag öfvcrlefvat:
Nytändningen utaf min första kärlek!
Karin. Din första kärlek? Kärleken således
En rang ren fått vid hertig Johans hof?
Men första kärleken den allra sista
Till värdigheten vorden är, då han
I ceremonielet paraderar
Bland alla sina efterträdare.
Min arma kärlek, ack, du föddes ej
Att brinna och förkolna i en hofstat!
Johan. Hvar sågs en kärlek dock så stolt som din?
Den känsla utaf höghet, hvilken bodde
I kungasonens bröst, din kärlek tyckte
Den allt för ödmjuk än och undergifven.
Dess heta ande oaflåtligt blåste
På glöden af min äregirighet.
I allt för trånga gränsor syntes dig
Min furstemakt att ligga innesluten.
Det höga var dig ej tillräckligt högt:
Det stora pekade på ett än större.
Och ej du nöjde dig blott med en utsigt
Så skön, fastän begränsad, såsom den
Från Kangasala ås. Din tankes blick
På örnavingar framflög, spanande
Kring rymder, dem du ej blef född att känna.
Karin. Den röst, som talade utur mitt hjerta
Till ditt, ju endast var en dufvopost:
Hvad vet väl dufvan sjelf utaf den stolta.
Den djerfva maning, hennes vingar bär
Till hennes herre ifrån fjerran nejder?
Jag sökte tyda dessa rösters mening,
Som ifrån Finland höjdes till dess hertig.
De bådo dig att ej till namnet heta
Dess furste, men det blifva ock till gagnet.
Min kärlek talte till dig landets språk,
På det du måtte lära dig att tolka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
