Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som tager i sin famn ett väldigt stycke
Af vida verlden utanför hans jag.
Har jag väl rätt att blicka med förakt
Ned pä hans glädje, när min tanke faller
På galenskapen af min egen sorg?
Och hvarthän riktas alla mina tankar,
Om ej derpå? De rycka på min hjerna,
De slitas om mitt bjerta, liksom gamar
Om fallne kämpen, när han ej kan lyfia
Ett enda tinger mera till sitt värn.
Och hvarför står jag här så handlöst slagen?
För det att några ibland myriader
Af verldsatoraerna sig format till
En flickas bild, och denna bild sig roar
Att sluta i sitt famntag ett fantom
Med furstlig krona på dess toma hjessa.
Jag är ju tapper, ättgod, skön och vettig:
Hvar stund, jag hade velat det, i Polen
Så många hulda ögon skulle smålett
Mot mig, som föremålen äro, Luna,
För dina blickars trånad. Och likväl
Jag dör och lefver blott af strålarne
Från dessa enda ögon, som sig bortvändt
Likgiltigt, kallt, när dem min blick har sökt. — —
Af mitt förnuft befalldes jag att fly
Mer långt, än dän jag senast kom tillbaka.
Men känslan omotståndligt dref mig hit,
Som skeppet drifs mot hällen, der det krossas.
Liksom en ande dömd att fridlös irra,
Bortkastande mitt sinnes djerfva stolthet,
Jag natten lång mig smög kring slottets murar.
För hån, misstankar oupphörligt utsatt,
Hvad sökte jag med trånfull, brännhet blick?
Jag kastades ju ej på vilda hafvet
Och ville se ett bloss på stranden upptändt;
Jag for ju icke vilse djupt i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
