Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och spanade att skilda få en skymt
Af brasans gnista ifrån hemmets härd:
Ett sken — det minsta, hvaraf någon menska
Förbländad blifvit — höll mig dock förtrollad.
Matt flöt det ned från kammarn, der jag visste,
Att mätte frossarn Johan fann sin Karin.
Och när jag trodde hennes hvita klädnad,
Lätt som en dimmbild, sväfva förbi ljuset,
Då grep mig denna skugga af en skugga
Liksom jag velat hejda en komet. —–––––-
Jag har sett makt och härlighet och ära
Förutan någon ilning utaf afund;
Men er, förståndets, medelmåttans män,
Som styren känslan, som en slaf man styr,
Er, er afundas jag och gåfve gerna
Min ungdomsvarma själ för eder isköld.
Petrosa nalkas grubblande; när han blir varse Sabelfäna, går
han emot honom med raska steg, fattar hans hand och för den till
sitt hjerta.
Scen IV.
Sabelfana. Petrosa.
Petrosa. Herr riddare, ni är då ändtligt här!
Väl mången längtat att er återse,
Men ingen lika varmt som jag ändock.
Ni är ej blott en man, men ock en menska,
I ordets högsta, sanna mening. Hjertat
I edert bröst är ej en utpost endast
För edert väsen, ställd att snappa upp
Hvad till dess välbehag och njutning länder:
Städs redo till att gifva mer än taga,
Det delar med sig af sin rikedom,
Så som den bottenrike blott kan göra
Förutan fara att utblottas sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
