Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vanhelgadt blir dock detta djupa ord,
Om det förslösas på en sådan vindpust,
Som öfvervinnes af en annan dylik
Ifrån ett motsatt väderstreck och kufvas
Fullkomligt af den första storm, som ryter.
Petrosa. Ni kallar mig ett barn, och så jag var,
Då jag er varma hand till afsked kysste.
Men lemnad ensam, utan eder ledning,
Ett städ jag hårdna känt uti mitt inre,
Hvarpå min känsla snart till yngling smiddes,
Om ock till mannens fasthet den ej styfnat.
Sabel fana. Du lidit, stackars gosse, mycket redan;
Det värsta återstår dock än att pröfva.
Petrosa. Jag är beredd derpå, men ett jag vet,
Förutan annan pröfning, än jag utstått.
Sabel fana. Hvad vet du då?
Petrosa. När hjertat, öfverfullt,
Vill springa sönder vid sin egen tryckning,
Det måste lättas. Döden är den första,
Till b vilken det sitt rop om lättnad vänder;
Den andra är —
Sabelfana. Den andra, säger du?
Petrosa. Är vänskapen, men dock den bästa hjelparn:
På domarstolen hOH dock ej får sitta,
Stolt, som hon aldrig rönt behof af bistånd;
Ej heller i en bigtstols helga dunkel
Hon gömme sig, så att ett menskoanlet
Ej öppet står framför deltagandet.
Sabelfana. Hvem ger dig visshet, att när du har tömt
Ditt hjertas innehåll för denna vänskap,
Som möter dig så vek med ömma miner,
Hon icke bärer snart till öppet torg —
Liksom hon funnit det på öppen landsväg —
Det, som du gaf åt henne blott, utur
Ditt hjertas sista djup, dit ingen skådat?
Än mer: hvem ger dig derom visshet, att,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
