Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När någon tid förflutit, samma vänskap,
Uti hvars hand du gaf ditt lif, din själ.
Ej brukar samma vapen, dem du sträckt,
Till öfvertag och att dig förödmjuka —
Om hon ock ej dem lemnar ut förrädiskt
I annan hand, der de din död beteckna?
petrosa. Det har mig aldrig fallit in, att jag
En annan visshet derom tarfva skulle
Än, som mig gifs af röster i min själ:
Ty med mig sjelf jag vet, att jag kan vara
En vän i med- och motgång, lif och död.
Sabel fana. Mer lycklig är du då, än sjelf du tror;
Och äfven mig du gett den första fläkt
Af glädje, som på länge nått mitt bröst.
Till vedergällning vill jag på dig vältra
Den sorgens börda, hvaraf jag förqväfves —
Fast hertigens förtrogne du sägs vara.
Petrosa. Ej det förtroendet, han till mig hyser
Är synnerligen afundsvärdt och stort;
Men vore det ock tusenfaldigt större,
Det skadde ingen och er allra minst.
Det är ej smicker, men min fulla mening,
Om jag er säger, att förtroendet
Utaf en man som ni långt högre värde
Har för min själ än hertig Johans ynnest.
En båt närmar sig åter stranden; derur stiga Claes Fleming
jemte några beväpnade män.
Sabelfana (leende). Det tycks, att jag med dig derom kan täfla.
Min sorg ej lät mig se, att dagen skridit
Mot fästets höjder ren. Nu först jag minnes,
Att jag hos hertigen bordt redogöra
För min beskickning; och han tyckes sända
Den första mannen vid sitt hela hof
Att mig till företrädet bjuda in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
