Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sabelfana. Men
Att föra ut dem, dertill tid ej saknas!
Claes Fleming. Så länge Johan är vår öfverhet.
Jag är ju blott dess svärd; oeh om mitt svärd
Behagade ej lyda min befallning,
Jag skulle sönderbryta det i blinken.
Sabelfana. Ett svärd så villigt att i allting lyda,
Också till bödelsbila lätt kan formas,
Om furstens infall sig till mordlust böja.
Beredd man måste vara då på allt.
(Vändande sig till Petrosa’.
Gör mig en vänskapstjenst, min vän! Om dn
Förnimmer, att det är med mig förbi,
Så hemför detta åt min gamla moder.
Han upptager från sin barm någonting, som ligger närmast
hans hjerta.
Det var en duk, jag fick ur hennes hand,
Då ut jag drog med skarorna, som samlats
Omkring Claes Fleming. Vi den nyttjade
Till fana sedan — uti brist på båttre.
Den sargad är af fiendernas lansar:
Och af mitt blod, som gjöts vid dess försvar,
Ar den väl något fläckad. Men min mor
Skall utan tvifvel känna den igen
Och se deri en bild af sonens öde.
Claes Fleming , sedan han med djup rörelse betraktat sin f. d. fana).
Så sannt Gud lefver, och Claes Fleming kan
En fena röra än, skall denna lapp
Ej bäras bort till tecken af dens död,
Som tappert bar den såsom Finlands fana!
Sabelfana. Det är en ringa tröst för mig: ty lifvet
Ar mig en börda.
Claes Fleming. Denna börda kännes
Liksom Esopi säck allt lättare,
Ju längre man den bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
