Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skall med sin kärlek gälda, livad vi äro
Ers höghet skyldige för all dess ynnest?
Johan. Hvad riddarn sagt, han sjelf väl känner bäst;
Men derpå ligger kanske mindre vigt
Än uppå det, som återstår att veta.
Yar derför god, herr riddare, och gör
Oss alla till förtrogne utaf de
Dyrbara hemligheter, ni förvarar.
Kan jag och alla de, som godt mig unna,
Den glädjen, lyckan, äran oss förvänta
Att skåda här som Finlands hertiginna
Den härligaste qvinna, detta Polen,
Så rikt på sköna qvinnor har att gifva?
Karin har under denna Jolians fråga obemärkt inträdt från
sidodörren till höger och lyss med yttersta själsspänning till
Sabel-fanas svar.
Sabelfana. Hvar vindpust, som från Danzigs kaster drifver
Ett segel upp mot norden, förer ock
Prinsessan Katarina närmare
Till hennes brudgum och till Finlands strand.
De qväfda rop. som bryter fram ur Karins sårade hjerta,
innan hon sanslös dignar ner på golfvet, öfverröstas af det jubel,
hvarmed Sabelfanas ord helsas af de kring Johan församlade
män-neme.
Kinski. Hel Finlands hertig och hans hertiginna!
Ej må ers höghet dröja att med glädjen,
Som ur ert öga strålar, sprida ljus
Och fröjd till alla dessa, hvilka bida
Uppå bekräftelsen af det, de hoppas!
Han och de öfrige upplyfta hertigen på sina armar och bära
honom under fortfarande jubelskri ut. Sabelfana qvarstannar
ensam och närmar sig den sanslösa Karin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
