Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ni vunnit öfver detta starka väsen. (Ropen utanför förnyas åter;
Lyss! Ni förnimmer ju ett väldigt genljud
Af segertidningen, ni utbasunat
Pligtskyldigast och triumferande.
Gör detta icke eder än tillfylles!„
Ni njuta vill också utaf den verkan,
Som ropen göra, då de mig bestorma.
Herr riddare! Ni bäst väl känner sjelf,
Hvad som en sådan höfves; men tillåt
En qvinna dock — så litet hon ock aktas —
Att säga er: det är cj ädelt gjordt
Emot en syster af er barndoms lekar.
Sabelfana. Du arma, arma Karin!
Karin. Herre, råga
Ej måttet, det ni fyllt med hårda händer,
Med skrymtande medlidsamhet. Så rik
Jag vorden är igenom ert förakt
Och er förföljelse, att, obegagnadt,
Jag skänka kan medlidandet tillbaka.
(Hon brister ut i häftig gråt). ,
Sabelfana. Så länge ni an dväljs vid detta hof,
Ni är ej fattig nog för att behöfva
Till skygd en arm, som hertigen af Finland
Gjort vapenlös; ej heller vänskap i
Ett hjerta, det han ärelöst förklarat.
Men när ni drifs ur detta slott, lik mig,
Och er ni känner ännu mera bjelplös
Än uti denna stund, då träffar ni
Der utanför, när helst ni så behagar,
En man, som kan förgäta allt förutom
Sin kränkta ära och sin ungdoms–––––vänskap.
Han går med häftiga steg ut. Karin stirrar under blandade
känslor länge efter honom. Dereiter affägsnar bon sig till det
sidorum, hvarifrån hon kommit. I detsamma utträder Petrosa ifrån det
andra och skrider, under det han kastar forskande blickar omkring
sig, långsamt mot dörren i fonden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
