Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han lutar sig ned öfver henne och tager medvetslöst hennes
hand, som han krampaktigt trycker. Utanför höras höga rop, bland
hvilka förnimmas: „l.efve vår hertig och hans sköna brud!" Då
Sa-belfana låter Karins hand falla ned och står i beråd att letnna henne,
vaknar hon upp ur dvalan.
Karin. Jag tyckte jag var död — och det var godt.
Det var som döden fört mig åter hem
Till barndomsdaln vid Kangasalas vatten:
Och mycket, som skett sen, var än ej gjord t,
Och mycket, som blott allt för verkligt blifvit,
Ej skymtade ens fram som — möjlighet.
I dödens famn jag än en gång var lycklig,
Liksom jag var det i min ungdomsfrid.
Men ifrån skog och våg och mörknad luft
Ett gastlikt skrik sig höjde plötsligt. Bort
Du måste från ditt paradis; du måste
Gå i en skärseld för att der försona
Allt, hvad du kommer att mot Gud förbryta:
Ty du är dömd att gå förlorad!
Samma rop, som tillforene, höja sig utanför slottet allt mera
högljudt. Kariu springer upp.
Ha!
Är ej den spådomen en sanning ren?
Jag vaknat i en skärseld, der jag måste
Till sista skärfven gälda all min skuld.
Blir varse Sabelfana, som dragit sig åt sidan.
Ni är då också här? Men K i ej blifvit
Hitkastad för att straffas. Ni ju är
Ostraffelig, fullkomlig. Ni er pligt
Uppfyller, om ock bjerian dervid brista.
Ni blifvit hitsatt blott för att bevitna,
Hvad här jag lider, och min plåga öka,
Liksom ni var det villigaste redskap
Att den bereda och att den förkunna.
Ni är ju van au gå till betten med,
Hvad man er pålagt. Ni kan vara nöjd
Med eder stora, ärofulla seger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
