Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fast sanningen käns skarp som dolkens bett,
Ock lögnen mild likt giftig blomsterånga.
(Hon vill aflägsna sig).
Johan. Gå icke bort ännu; du skall få köra.
Att jag är städse än din kärlek värdig.
Karin. Ej nytt bevis derpå jag mer beköfver:
Så djupt förnedrad, som jag nu mig känner,
Jag måste finna kertigen af Finland
Min kärlek värdig mer än någonsin.
(Hon går).
Scen III.
Hertiy Johan. Petrosa.
Johan (blickande efter Karin och liksom för sig sjelf).
En ståtlig qvinna, fastän hennes stolthet
För mycket yfves att nu mer få rum
Vid sidan af miu egen större stolthet.
Det måste ta ett slut ock — ganska snart.
Om kertigen af Finland icke är
Ens hemma i sitt eget bus, hur’ skall
Han kunna då det vara i sitt rike?
Petrosa. Det är således, som jag stundom menat:
Ers nåd ett rike har för egen räkning?
Ej såsom mången eger sina slott
Pä månens branter, kvadan ofta händer,
Att grunden, kvarpå man dem lyftat, bortrycks,
När månen sjelf uppå förknappning lefver —
Om kan ock ej afdagatas af dagen.
(Johans blick mörknar).
Hur säker deremot sig känner den,
Som byggt sitt kopp på eders höghets rike!
Ty vårens eget rike det ju liknar.
Om till en början föga der kan skördas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
