Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan. En moders röst bör vara som vårt samvets.
En annan måste föra ut ditt uppdrag.
Stålarm. Men ljusen ju så klart och vackert brinna,
Som englars ögon lysa uti drömmen.
Och tonerna likt deras röster ljuda:
I rökelsen käns deras andedrägt.
Kan Gud väl vredgas, att vi efterhärma
Här nere det, som gör Hans fröjd deroppe?
Johan. Din oskuld, barn, besvarar frågau bättre,
Än all vår klokskap kunde reda ut den.
Följ du ditt bjertas stämma tryggt, så länge
Guds helga englar tala än med den.
Stålarm. Gud signe eders höghet för den trösten,
Hvarmed ni lugnat oron i min själ.
Nu vill jag hasta, som mig vingar bure,
Att hjelpa till i allt hvad jag förmår.
Han skyndar mot fonden, men återvänder, sedan han hunnit
till dörren, nedslagen och långsamt.
O, herre jemine! Jag är förlorad!
Johan (vänligt leende).
Nå hvad går åt dig? Kan ej jag dig hjelpa?
Stålarm. Jag vågar knappt det hoppas. Uti glädjen
Att fägna med min stora nyhet eder
Jag glömde, att den stränge herr Claes Fleming
Befallte mig ers höghet underrätta,
Att hit ha anländt någre dystre männer,
Som komne ifrån södra sidan af
Den Finska viken önskade nu genast
Få draga an ett ärende af vigt.
Johan. Om deras resa varat har så länge,
Och de så angelägne äro att
Uppvakta mig, de väl tillfreds sig gifva,
Tills det mig lägligt syns att taga mot dem.
Stålarm. Ers höghet menar så, men herr Claes Fleming
Han sade, att de ovilkorligt borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
