Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är, då af Göran Pehrsson bon blir förd,
I bästa fall ett bödelssvärd. Er hämnd
Således är i ganska säkra bänder.
Karin. Väl bar min lycka först och — sen bon svunnit —
Olyckan sngit lifvet ur mitt bjerta;
Men ofärd, drabbande min ungdoms första
Och mina sorgers sista vän, ej kan
Den njutning dock mig ge, som hämndens rusdryck
Bereder, när vårt hjerta torkat bort,
Petrosa. Ert eget tal en slik förmodan väckte.
Karin. Ack! Det gifs ögonblick, då mina ord
Förirra sig uppå helt annan bana,
Än der min känsla verkligt rörer sig.
Ni är väl hertigens af Finland gunstling
Och måste sky oss, dem hans gunst förskjutit;
Men om ni hoppas på vår Ilerres nåd,
Så hjelp mig rädda riddar Sabclfana!
Så rysligt det ock käns att än en gång
Till någon furstes hårda hjerta vädja,
Jag vill mig kasta för kung Eriks fötter
Och tigga om barmhertighet. —
Petrosa. För er ?
Karin. Nej, aldrig, aldrig för mig sjelf! Så lågt
Som hos en konung hjelp ej söker den,
Som knappt begär mer hjelp af Gud i himlen.
Petrosa. Om blott er afsigt är att bistå riddarn,
För sent ni kommer. När ni uppnår Stockholm,
Är han förlorad redan eller räddad.
Karin. Ni säger: räddad? Har då hertig Jolian
Sitt hjertas bättre röster lydt och skyndat
Att mana godt för riddarn? Derpå känner
Jag Johans forna sinne väl igen.
Petrosa. Hans sinne, sådant det för stunden är,
Käns bäst deraf, att ingenting han gjort.
För riddarn han dock kunnat intet göra:
L Ty dennes öde är ej honom kunnigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
