Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karin. Hvem har alltså —?
Petrosa. Historien derom är
För lång att här förtäljas ibland spöken.
Som menskolifven ljusen redan släckts.
Folkhopen så från grafvarne försvunnit,
Sora efter femti år från lifvets gårdar.
Isi måste söka upp ett skygd mot natten —
Naturens natt och den, som menskor tillställt.
Fins detta skygd i slottet än för er?
Karin. Nej, hellre jag med egna händer vill
Upprifva ett af dessa hvilorum
Och af dess äldre gäster bedja om
Härberge för den långa natt, som stundar,
Petrosa. Då med så ringa anspråk ni er nöjer,
Den låga hyddan kanske ej förkastas,
Dit med ert tillstånd jag skall er ledsaga.
Karin. På hertig Johans vägnar? Aldrig?
Petrosa. Nej!
Hans höghets ärende jag går ej nu.
För anspråkslöst mitt anbud är; jag kunde
Tillägga ock: min afsigt är för god
Att vara någon annans än min egen.
Om hertigen för andra små bestyr
Det icke hade glömt, han sannolikt
Er skulle bjudit till sitt hus i staden,
Der han er understundom kunnat råka. —
Karin. Infamt! Jag ser, att någon värre än
Han sjelf er utsändt som min plågoande.
Petrosa. Ej någon värre dock än Sabelfana.
Jag aktar honom lika högt som ni
Och bjuder som hans vän er allt det bistånd,
I min förmåga står att lemna er.
Ni tryggt kan se uti min varelse
En arm allenast, som hans vilja utför.
Han fattar Karins hand, och de aflägsna sig emellan
grafvarne tillsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
