Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppå barbariskt vis från mig min maka.
Så konungskt sinnad såsom någon man
På jorden är ni, Fleming: men säg mig:
Har ni väl samvete att ta parti
Af dessa majestätiska bedrifter?
Ni vet det ganska väl, att, om min förbön
Ej rest sig mellan Gustaf "Wasas vrede
Och Eriks fängelse, då egde ban
I denna stund till thron en fånges pall.
Och min ersätLning blir, att jag skall kränkas
Som menniska, som make och som furste.
Dock allra djupast skär det i mitt hjerta,
Att jag till ånger tvingas öfver det,
Jag någonsin har ädlast gjort och velat.
För att mig höja npp till Sveriges krona,
Behöfde jag ett enda steg ej taga:
Att tiga mig till den var ren tillräckligt.
Dock teg jag ej: jag talte mig från kronan,
Såsom det gällt att tala för milt lif.
Men så belönad, har jag giltig rätt
Att tänka, tala, handla, som mig lyster.
Claes Fleming. Det lösa ryktet om ett möjligt dåd
Ers nåde tyckes taga allt för häftigt
Och göra det till förevändning eller
Till ursäkt för ett företag, hvars våda
Ej dess betänkligaste sida vore.
Kung Erik kan väl brusa upp, förgå sig
I vredesmod; rann så okungligt handla,
Som eders nåde menar, kan han ej;
Och ingen Sveakonung skall det kunna.
Dock rådligast det är i alla fall
Att bida tills, att sägnerna bli sanning —
Ifall de någonsin det blifva kunde —
Samt vädja till er konungs brodershjerta.
Johan. Ja, lika rådligt som att sträcka armen
Åt ulfven, då han argast mot er ryter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
