Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
Och väuta, tills dess klor er halsgrop smeka.
Förunderligt långmodig är ni nu,
Då frågan gäller blott en sådan småsak,
Som att en furste, den ni trohet lofvat,
Skall hus och hem blottstälda se för faror,
Vid hvilkas hot det fegaste bland djur
Sitt hjerta känner svälla högt af djerfhet.
Claes Fleming. Jag lofvat har och städse lofva skall
Min trohets främsta gärd blott åt min konung.
Men intet nidingsdåd likväl skall tinna
Min arm beväpnad till sin tjenst. Jag svor
Att eder forna älskarinna hägna,
Såsom det anstår riddarn; och jag skulle
Ej dra mitt svärd att skydda er gemål,
Den höga ättlingen af kejsarhuset,
Mot våld, för hvilket kristenheten ryser!
Men rörelsen uti en gyttjig pöl
Förslår ej än att sätta mig i uppror
Emot min öfverhet; och större storm
Än lösligt munnens väder skall det vara,
Som drifver Flemings segel till en äntring,
Fiendtligt riktad mot hans konungs makt.
Johan. Ni glömmer, att ni lydno är mig skyldig
I detta land.
Claes Fleming. Jag mins det ganska väl,
Så länge sjelf ni lyder Sveriges kung.
Då detta tör tills vidare bli fallet,
Jag står till tjenst, i hvad ers nåde äskar.
Johan. När den behöfs, den opåmint skall tagas
Af mig i anspråk.
Claes Fleming. Detta torde gälla
Såsom påminnelse, att eders nåde
I denna stund deraf ej har behof.
Johan. Det tyckes så.
Claes Fleming. Det blir allt klarare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
