Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än har ett tempel. Och sig sjelf, sin maka,
Sin ära och sin hela lefnadslycka
Han innesluter i den fasta borgen
Af finska folkets kärlek till sin furste.
Om något dödligt vederfares honom,
Så lemnas hans gemål förtröstansfullt
Uti det trogna Finlands hägn, näst Guds.
Det gör omätlig verkan. Allas ögon
Sig lyfta, liksom på ett gifvet tecken,
Åt detta håll. Furstinna vill ni ej
Det menskligt skönaste bland skådespel
På denna jord försumma, dröj då icke
Att se och. låta eder sjelf bli sedd!
Han drager sig åt sidan, och Katarina, drifven af
oemotståndlig nyfikenhet, träder fram.
Katarina. Det är i sanning obeskrifligt skönt.
Som diamanter klara, glänsa tårar
I dessa allvarsamma mannaögon;
Och armar, fasta såsom fjällets, lyftas
Till att bekräfta eden, hjertat svär.
Från själens inre gjutes en förklaring
Ut öfver denna menskomassa, lifvad
Af mensklighetens högsta, bästa känslor.
Jag ej det trodde möjligt, att ett folk
Så härligt och så storsint kunde synas;
Min famn jag ville sträcka ut att trycka
Dem alla till mitt bröst, det sällhetsdruckna.
Hon utbreder medvetslöst sina armar mot skaran nedanför
och qvardröjer i denna ställning, försänkt i stum förtjusning, tills
hertig Johan återvänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
