Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scen II.
De förre. Hertig Johan.
Johan (lycklig och leende). Omarma du ju tyckes hela verlden!
Jag skulle svartsjuk bli, ifall den högsta
Bland stunder i mitt lif åtföljas kunde
Af denna lilla känsla.
Katarina. Stolt du vare,
Att värdig du dig visat detta folk,
För och med hvilket det är ädelt, stort
Att vedervåga allt. Först nu jag fattar
Ben dunkla känsla, som mig dref att dela
Härborta medgång eller fall med dig.
I denna ring (hon visar sin förlofningsring) profetiskt lät
jag rista
Ett: nemo nisi mors; och dervid blir det.
Johan. Ren närmare förhanden än jag trodde
Ar stunden, som de gyllne ordens sanning
Skall pröfva hårdt. Då jag red fram att tala
Till de församlade, en skrift mig räcktes.
Som innehöll min — dom.
Katarina. Din dom!
Johan. Javäl.
Af Sveriges hedervärda riksens ständer
Som riksförrädare jag blifvit dömd
Att mista lif och gods.
Katarina. Och ej du nämnde
Ett ord derom för folket!
Johan. Jag i början
Ej ville på för hårda prof dock sätta
Dess vördnad för den konungsliga makten;
Men sedan, då jag såg, hur stark jag stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
