Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pygmalion.
Om än Athen jag älskar? dn kan sätta
I fråga allt, men endast icke detta!
Säg, att jag ofta aktar ganska ringa,
Hvad menniskorna ifrigt eftertrå;
Säg, att jag icke kan min hyllning bringa
At bländsken, som med nndran andra slå:
Men tro ej, att jag kan mig glömma lära
Athen, den härligaste äreport,
Som nå’nsin menskligheten ledt till ära,
Och fört den till allt sant och skönt och stort.
Tisbe.
Men äfren der ock månget bländsken irrar,
Som mindre lyser oss, än det förvirrar.
Pygmalion.
Jag ser på dina ögon: du blott gör
Ditt inkast, att jag det må vederlägga.
Tisbe.
Hnr skarpt min hemlighet du nu kan läsa!
Pygmalion.
Hvem vet ej det, att, när Vulkanus för
Med stark och konsterfaren kaDd sin slägga,
Kring städet tusen gnistor spraka, fräsa
Och anse sig som hufvudföremålen
För gudens snillekraft och händers möda?
Men han har blick och tanke blott för stålet,
Han forma vill ur massorna, som glöda,
Till fredens redskap eller hjeltars svärd:
Så är det ock med lifvet i den verld,
Benämnd Athen, der du sett dagens ljus.
Det lifvet syns än fly i sus och dus,
An liknar det det dofva, vilda brus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
