Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Din ungdoms glädje, konung, du förlorat,
Ock då på fjärilvingar kon försvunnit,
Du miste mycket — men livad kar du vunnit?
Pygmalion.
Förstoradt återsken af menskovärde:
Tack vare dig. Atken, du, som mig lärde,
Att strid ilr lif, liksom att lif är strid.
Der bröt jag först med denna lumpna frid,
Som icke är en tapper segers vinning,
Men nådesltänk af stundens misskund gifven
At stundens slaf, som utan all besinning
På nåd och onåd blef åt den förskrifven.
En krigare med missnöjd uppsyn inträder.
Om företräde ber det sändebudet
På nytt, som re’n sig anmält tvänne gånger:
Han hotar, att, om ej hans röst man körer,
Man kär förnimma snart skall återljudet
Af långt mer sträfva toner än de sånger,
I hvilkas njutning, konung, kan dig störer.
Pygmalion, häftigt uppbrusande.
Ar han då viss, att kan sin egen stämma
Får köra bärande mitt svar till dem,
Som tro, att de med munnens sorl mig skrämma,
Ock vilja lagar skrifva i mitt kem?
Än Cyperns kung kär eger att befalla,
Ock ve dem, som mot honom herrar spela!
(Han läser i Tisbes blickar missnöje med sitt våldsamma
utbrott ocli fortfar lugnare).
Men dubbelt ve de fege, som ej dela
Sin konungs strider, ej med honom falla,
Om främlingarnes kot förbyts till handling,
Ock ordens skuggbild får gestalt af fara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
