Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yiste, hur nöjet med eldiga vingen
Svedde bort slöjan af lifvet och tingen.
Pygmalion.
Visst såg jag Pafos’ gyckelbilder dansa
Med lifvets allvar och med dödens våda,
Och stundens njutning sig så käckt bekransa,
Liksom hon vunnit segern öfver båda,
Och likväl tycktes menskorna blott härma,
De myggors härar, hvilka muntrast svärma,
När gyllne spiran dagen fällt för natten,
Och öfver tanken svämmar Letes vatten.
Tisbe.
Kungar, som ofta otack fått röna,
Att det med otack bör gäldas, tycka;
Derför nu nedsätts det ljufva, det sköna,
Ilvari du förr kysste höjden af lycka.
Pygmalion, uppspringande.
Du mer än jag det heliga dock rånar,
Då namn af lycka och af skönt du lånar
Åt denna lek med allt, hvad heligt finnes,
Som, gjord för glömskan, sjelf ej något minnes
Af det, som gör en lefnad minnesvärd ;
Som ingenting med fröjd och oro önskar,
Och ser i lunden, som kring dansen grönskar,
Sin enda valplats, ja sin hela verld;
Och aldrig känt till något annat qval
Än det, som får en graf i hvar pokal.
Tisbe.
Fanns ej en tid, då äfven sjelf du sänkte
I samma grift ditt lätta lifs bekymmer?
Då liksom vinets spillda bubblor blänkte
Annu den oro, som din blick nu skymmer?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
