Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grabbe. Så länge Kuustö slott ännu är skrinet,
Der kyrkofurstens attributer hägnas,
Kan fromheten väl tjena såsom vadd
Att skydda hans insignier för rifning:
Men blåsas dessa murar en gång kull,
Yar viss derpå, att koppartuppens fall,
Blir mindre tungt från tornets flaggstång än
Tiarens från vår biskops vigda liufvud!
Petrus. Att tänka argt, och ondt att förespå,
Yar städs ditt sinnes högsta lust.
Grabbe. Jag hör
Den visan icke första gången nu;
Men hvad är väl min tanke annat än
Ett eko af det oljud, nu förnimmes
I högsta slott som i den lägsta koja,
I bönens suck som i förbannelsen?
Ej är det jag, som ofärd förespår;
Jag lyder blott de profetiors tecken
Som ropa högre ur de slagnes sår
Än uti mördarenes vilda härskri.
En ändlös dödsbädd Finlands mark är vorden,
Dit allt, som andas än i denna stund,
Beredt bör vara nästa stund att sjunka;
Och kan om lycka här ännu bli taladt,
Är lyckan störst för den ibland oss alla
Hvars pina af hans lidande görs kortast,
(Han fortsätter med stor energi).
Om han ej kan med hård och dristig hand
Tillbaka kasta ofärd emot den,
Som vill bans egen bråda ofärd vålla.
(En trumpetstöt höres utanför slottsporten, bebådande en
härolds ankomst. Sången i kyrkan har åter tilltagit i styrka).
Petrus. Hör du ej, huru fridsljud öfver allt,
Ur helgedomens ljus, naturens dunkel,
Begrafva vilja din förtviflans stridsrop.
(Trumpetstötar förnyas).
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
