Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ljudet der kan vara lika slägt
Med svärdens klang som med en kyrkoklockas.
Biskop Arvid utträder, kliidd i full ornat, ur kapellet,
beledsagad af prester, lekmän, qvinnor och barn, åt hvilka han utdelar
välsignelsen. Härolden införes och framträder, bugande sig djupt
för biskopen.
Hurohlen. Sänd af en kyrkans furste träder jag
Med vördnad för en annan. Biskop Llemming
Sin vän, herr biskop Arvid, låter helsa
Och utber sig ett samtal jemte lejd.
Arvid. Se’n när ger lejd en större säkerhet
I dessa nejder än en gammal vänskap?
Se’n när behöfva män, som böja knä
Vid samma kors, en skyddsmur sig emellan,
Som deras onda uppsåts udd gör slö?
Härolden (med dämpad trotsighet).
Det bud, jag framfört, gafs mig ganska nyss.
Det har således inga gamla minnen,
Och biskop Hemming bidar utanför
Med hopp, att mellan svaret och hans fråga
En evighet ej heller tränger sig.
Arvid. Ditt tal. min son, så käckt du djerfves ställa,
Att det en mätare kan synas för
All fara, som i biskopsborgen hotar,
Då man sig anförtrott åt borgens frid.
Härolden uppbrusande).
Jag står som biskop Hemmings härold här. —
Arvid. Jag hört det redan, och du föra vill
Ett annat svar till den, som sände dig,
Än att han är välkommen nu som fordom.
Din vilja ske! Ett pappersblad skall slå
Ett brohvalf öfver svalget, ej mer fyldt
Af heder, vänskap och ett trofast handslag.
(Biskopen gifver en vink åt Petrus, hvilken går åt samma
sida, hvarifrån han kommit, åtföljd af härolden. Grabbe drager sig
undan åt den motsatta. Afven alla öfriga dels skingra sig, dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
