Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slägten Cygnaius.
— 1 - – — _ - . –– –––- -
åt varmhjertade försök att undervisa och upplysa allmogen.
Också rådde mellan honom och hans församling ett
mycket godt förhållande under de sexton år han var
kyrkoherde i Mäntyharju, så att ej mer än en enda angelägenhet
af alla dem, han proponerat, och som angick en
sockne-skolmästares antagande, blef emotsagd och afslagen. Innan
han lemnade sin hemsocken fick lian der åt jordens sköte
anförtro stoftet af sin första maka, hvarefter han den 8 juni
*773 ingick äktenskap i Sibbo med Emerentia af Enehjelm,
en 21 årig dotter till landträntmästaren i Nylands län
Anders Hellenius, hvars slägt 1770 upphöjts i adligt stånd.
Hon öfverlefde honom och afled först den 31 mars 1825.
Genom denna sin andra maka kom Z. Cygnaeus i
svågerskap med deltagaren i Anjala förbundet, öfverstelöjtnant af
Enehjelm.
Redan känd som en ovanligt begåfvad andlig vältalare,
en renhjertad fridens tolk, kallades han nu 1780 så godt
som enhälligt af Lovisa och Elimä församling till
kyrkoherde derstädes, varmt nitälskande äfven . der för
folkupplysningens sak. Derjemte förordnad att 1788—1789 sköta
pastorsbefattningen i den då „eröfrade delenu af Pyttis,
blef han ögonvitne till sjöslaget vid Högland den 17 juli
1788, och torde då redan hafva tilldragit sig den af honom
varmt beundrade konung Gustaf IIl:s uppmärksamhet for
sina framstående talaregåfvor samt derjemte samme konungs
ynnest, hvilken snart derefter skulle föra den anspråkslöse
mannen till tinnarne af det finska Zion, ehuru han ej var
utrustad af naturen med något ovanligt mått af krafter.
Utmärkelsen lät ej länge vänta på sig. Redan den 18
januari 1791 utnämndes han oförmodadt till domprost i Borgå
och följande år den 31 augusti till stiftets biskop, öfver
hvilken upphöjelse den allt annat än äregirige mannen
häpnande yttrade: „om än alla stenblock och träd på vägen
emellan Borgå och Lovisa hade ropat till mig: du skall en
dag tillryggalägga denna väg som biskop, skulle jag ej
hafva satt tro dertill.u
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
