Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Framkommen till Stockholm skyndar jag att från dess (strand) sända
dig min första helsning. Du bör ej förvåna dig, om jag vore något yr i
peruken, när du besinnar allt, hvad på några dagar rutschat förbi mina ögon,
öron och alla lemmar, förnuft och alla sinnen, ehuru de ofta förekomma
mig som gamla kusiner och bekanta. Du må veta, att jag redan vandrat
vid månans melankoliska sken i Hagas härliga lundar och bockat mig
öd-mjukeligen vid Karl XII:s graf i Riddarholmskyrkan samt haft den
tillfredsställelsen att stöda armbågen mot bordet på Tre remmare, „skrubben n:o
4.“ Jag har hört biskop Wall in predika och roddarkärringame göra sina
småtäcka invändningar; jag har lyftat pä Karl XII:s svärd och haft hans
stridshandskar på näfvame samt beundrat Stockholms eleganta damers
förtjusande små fingerstumpar.
Dock nu till annat. Huru befinna sig alla de, som närmast angå oss,
huru vår älskade mamma? Af henne har jag ej hört ett ord, sedan vi skilj—
des från den vördade. Höres det något från vår tappre svåger*) och vår
stackars grenadier (Gustaf)? Underrätta mig för allt ting så fort som
möjligt om detta och det öfriga, som du vet är för mig af djupt intresse. Det
är pinsamt att så länge lefva alldeles i okunnighet om alla dem, som på
jorden äro en kärast. Träffa dessa slarfviga rader dig ännu vid Wesijärvis
fridlysta stränder, så helsa varmt från den, hvars barndom der förflöt i lugn.“
Här i Stockholm skref Cygnaeus „vid ett besök i
Riddarholmskyrkan “ det första poem, som han undertecknade
med den signatyr: — y—, som en tid bortåt skulle beteckna
honom som skald. Dikten är egnad Karl XII och omfattar
21 fyra raders strofer. Den kan ej tillerkännas poetiskt
värde, men då den är framsprungen omedelbart ur
ögonblickets inspiration, må några strofer meddelas som prof.
Efter det sången till först i 11 strofer besjungit en jättestor,
mäktig tall — hvars krona molnet bar, hvars skuggas ro ej
nås af veka flickans fot, under det örnen hvilar på dess
arm och lyss till vindens segerstorm, tills ljusskygg dverg
omsider tär på trädets märg, och resen stupar från sin höjd,
krossad, men ej böjd — slutar liknelsen och dikten
öfver-går till Karl XII med orden:
Så hög stod Karl, beundransvärd.
En gåta skref
*) Ammondt deltog som bäst i det polska kriget och benämndes se-
dermera ofta af Cygnaeus „\Varschaus bestormare**.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
