Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han med sitt segervana svärd.
Den löst ej ännu blef.
Se, himmel sammanband och jord
Den tappres dygd,
Och äran växte hög i nord
Uti hans lagrars skygd.
Igenom lifvet hjelten går
En aning lik,
Som djupt med häpnad hjertat slår,
Ej tydd, men meningsrik.
Till hälften lyfter hennes hand
Den slöja bort,
Som skiljer från oss andars
land.-Hon — flyr dock innan kort.
Som till en dikt om forntids Gud
Till hans bedrift
••
An lyssna barnen. Hymners ljud
Kringsväfva än hans grift.
Du nord, som ärft hans helga graf,
An är du rik:
O, mer än kungariken gaf,
Dig gifver den relik.
Den unge, fint bildade, sällskapsvane finnen fann lätt
tillträde till Stockholms literära kretsar, i hvilka han
infördes, kan man säga, af Franzén sjelf, som då var kyrkoherde
i Klara församling i hufvudstaden och som för honom gaf
en middag, till hvilken voro inbjudne „Grafström, en ung
poet, som heter Mellin samt Tegnér, brorson till den store
biskopen.u I landsmannen Mellin — då för tiden adjunkt
vid ofvannämnda församling — fann Cygnaeus en vänfast
och redlig bundsförvandt, med hvilken han genast slöt „för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
