Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar och våra, ty äfven du var blott en yngling, och vi veta, att du än
med glädje minnes våra sympatier, som utgjorde vår stolthet, då de delades
af dig.“
• • _
Annu på hösten 1878 sjöng Lennart Forstén „Till
Fredrik Cygnaeus", vid hågkomsten af dennes afskedsord från
kadettkåren, bland annat följande:
De orden evigt minns hvar finsk kadett,
Han minns med stolthet dessa ungdomsvårar,
Då du till kunskap ledde varmt hans fjät
Och lärde krigarynglingar, att ,,sannt och rätt“
I frid, i strid bespar dem ångerns tårar.
Och ännu i denna stund, då detta skrifves, hafva från
Cygnaei i lifvet varande lärjungar från kadettkåren — alla
nu grånade män — yttrats, i anledning af denna
minnesteckning, ur hjertat gångna ord om den forne läraren, hvars
minne förblifvit dem kärt och oförgätligt.
Å sin sida bevarade Cygnaeus alltid angenäma minnen
från sin lärareverksamhet vid kåren. Då han skildes
der-ifrån, .erinrade han sig lifiigt, huru kadett erna med
glädjestrålande ögon, med öppna hjertan emottagit de bilder af
hvad jorden alstrat skönast och härligast, dem han sökt
ställa för deras blickar, och ofta hade han tänkt om sina
unga lärjungar: „1 är en mina vingar“, då han kände
sin själ höja sig, i det han skulle inför dem frambesvärja
det förflutnas kolossala skuggor. „Jag hafveru, yttrade
han vid afskedet -anförtrott i eder trogna vård min egen
själ och jag vet, att den är i godt förvar.u Annu långt
derefter — det var år 1873; festligt samqväm af
forne kadetter — bekände han, att intet af hans lefnads
skiften erbjöd honom ett angenämare minne än hans
vistelse vid finska kadettkåren, i afseende å hvilken han knappt
hade något att förebrå sig. Och med det tonfall af
öfver-drift, som blifvit en andra natur hos honom, tilläde han
dertill: „För första gången erfor jag, hvad det var att hafva
med folk att göra, som mena väl.u Deremot ligger det
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
