Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så fall sjönk hans ungdoms sol strålande ned från en klar
himmel en mild och lugn vårafton. Cygnaei
fredrikshamn-ska tid vardt ett idealiskt vackert minne for honom sjelf
och for hans elever under kommande dagar. Flera år efter
det han lemnat kåren erhöll han från sina forna läijungar
bref, uttryckande deras outplånliga hångifvenhet. „Ni gjorde
en rik skörd af aktning och kärleku, skrifver en af dem,
hvilken, i likhet sannolikt med flera af kamraterna, hade
i Cygnaeus sett en äldre, vida mer erfaren och tänkande
vän, den ende, för hvilken han velat öppna sitt sinne
fullkomligt. „Först af eder lärde jag att känna för allt skönt
och ädelt. Ni gaf ett förut okändt lopp åt den dittills blott
trögt flytande strömmen af tankar och känslor.u
En annan lärjunge, Lennart Forstén, uttalade 1846 i
„ Finska kadettenu sin hyllning åt Cygnaeus och yttrade dervid
biand annat:
Du, som i det unga hjertat väckte
Känslan för allt ädelt, högt och stort;
Du, som troget, sannt och varmt aftäckte
Slöjan ifrån häfdens gudahus!
Du, som lärarns allvar varmt förente
Med en vänskap, verklig, ren och sann
Och sä många hjertan, hvilka delte
Samma känsla, till ditt hjerta vann.
I samma kalender skildrade den forut omnämnde Otto
Meurman några minnen från sin kadett-tid, såsom redan
om-taladt är och egnade Cygnaeus en hyllning — som nådde
honom i Paris — med dessa af ungdomlig glöd värmda ord:
„Då du, Fredrik Cygnaeus, utbredde för våra förtjusta ögon
historiens strålande taflor och gaf dess bilder lif genom värmen af din poetiska
själ; då ditt tal, som var kraftens och ingifvelsens, hänryckte våra sinnen,
och du sade oss, att äfven vi blefve män, att äfven af oss menskligheten
skulle fordra verksamt deltagande i striden för sin utveckling; då du
syntes oss hålla griffeln lyftad för att uppteckna den, som utfört, hvad han
lof-vat af stor och ädel handling — o! hvem af oss hoppades ej då att en gång
gifva dig något att teckna. Det var frändskap mellan dina glada förhopp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
