Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lära i tysthet roat sig godt ej blott åt hans rika, litet
lös-släpta chevelure, utan ock åt de retoriska grannlåter, med
hvilka han stundom smyckade sitt tal. Ett af dessa uttryck
fortlefver på orten i Jminnet hos en äldre dam, som på
Cygnaei tid var en växande flicka och som ännu erinrar sig
hans beskrifning om en lustfärd på gungande våg, som
be-klagligtvis gjorde de unga tärnornas helsotillstånd så
betänkligt, att de ^utsträckte sina liljehvita armar, anropande
haf-vets vredgade gudamakter*.
Cygnaeus var, som redan nämndt är, omkring 26 år,
då han kom till Fredrikshamn utan att vara omgifven af
någon egentlig ryktbarhet. Hans originalitet var då ännu
ej så utpräglad, att den kunnat resa en mur emellan den
unga mannen och ett förtroligare umgänge i småstaden.
Också vill det synas, som om han personligen ej funnit sig
allt för illa på orten. Så skref han 1839 till en vän och
stadsbo derstädes, om den „ välvilja öfver allt det, jag
för-tjenat, som jag af eder rönt*, erkännande dem vara ^.karlar,
som man trygt kan vända ryggen till utan att befara ett
annat, än man erfarit, så länge man stått ansigte mot ansigteu.
^Huru gernaa — tillägger han — „skulle jag ej önska att
en gång fa färdas till Tjärholmen med eder en sådan afton,
som då vi brände kokko i den sköna månskensqvällen
tillsammans, och Bruun tyckte som jag, att det ändå var
oändligt roligt att vara menniska.u
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
