Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bank lade sig i österbottningarnes själ, såsom man förutspår,
att Bottenhafvet en gång skall qväfvas i sand.
Då den korta, ljusa vårnatten nalkades sitt slut, aftågade
deltagarene i festen under sång genom parken och stannade
först på universitetets trappa, der sånger åter uppstämdes i
afskedets stund. Sedan Cygnaeus bett sina vänner ännu en
gång för honom sjunga den sång, hvarmed de först helsat
honom välkommen i sin krets, uppstämdes denna för honom
kärvordna sång, under hvars slutstrofer han, rörd i sitt
hjerta, utan afsked skyndade sig hem till sin boning (i den
Lenngrenska gården, i hörnet af Konstantins- och Fredsgatan).
På uppmaning af Snellman tågade dock den unga skaran
efter honom och kallade honom med sång åter ut i
vårmorgonen, hvarpå man i förtrolig krets slog sig ned på den
då ännu delvis obebygda Estnäsbacken, under det sånger
aflöste hvarandra, och morgonsolen gjöt sitt svala skimmer
öfver den vackra fjärden och dess i spädaste vårgrönska
klädda holmar.
Med detta vackra minne skiljdes Cygnaeus 1843 för
flera år framåt från sina österbottniska studenter.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
