Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Rörd lyssnade den gamle med blottadt hufvud till
denna ett nytt slägtes ärfda kärlek, han talade milda,
tacksamma ord, men rörelsen bröt hans röst, han gret — och
den stunden förgäter ingen, som der var med.u
Var tillfallet i sig sjelft rörande vackert, så var äfven
Cygnaei tal, enligt samtidas utsago, i all sin enkelhet
hänförande skönt; dock sjönk äfven det med juliqvällens
nedgående sol i skuggornas rike, men utan kraft att åter höja
sig opp ur glömskans natt.
Med Cygnaei tidigare omnämnda helsningspoem vid
promotionen 1840 fick universitetet, säger Topelius, ett fastare
fosterländskt mål. Cygnaeus uttalade högt hvad, som rörde
sig i tusentals unga hjertan på denna tid, då den första
brodden spirade opp på den underbara terre viérge, der
Arvidsson, Runeberg, Lönnrot brutit mark, plöjt de första
farorna och sått framtidens groende frön, och der unga,
friska, allt försakande arbetare stodo redo att offra sina
bästa krafter för nationen. Denna framtidsbrodd hade det
egna med sig, att den blott på nära håll var synlig: icke
ens Snellman sjelf, som då var i Sverige, hade öga för dess
lifskraft. „Edra fester äro dans på en begrafninga, skref
han samtidigt till Cygnaeus och de öfriga vännerna. „1 sofven
vid en nations dödskamp eller rättare slumren sakta in med
den.u — Snellmans dag skulle komma att vidga
nybyggarenas täppa till odlad mark för hela nationen.
Huru friskt ljuda ej dessa ord, som Cygnaeus vid denna
tid, synes det, nedskref och hvilka hittills ej sett dagen:
„När seglaren gungar förbi Söderhafvets öar, häpnar ögat ljuft att se,
huru skapelsens lifsprocess danande der ännu pågår. Skulle ej anden
betagas af än ljufvare undran, då det i de finska sångerna ställes åskådligt
för honom dess egen verksamhet, röjd i språkets ungdomsfriska, fria
utveckling — skapande utan att ängsligt behöfva efterleta i Ciceros opera omnia
eller någon akademis prokrustes-lexikon uttrycket, biUen af den föreställning,
fantasin, lyst af inre ljus, åskådat. I den finska poesin framte sig ej som
mångenstädes annars stereotypa liknelser. Allt är der ännu lefvande bilder,
som ännu icke, utnötta, tröttnat och blifvit fängslade inom bestämda, stela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
