Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
godt löje åt hans naiva tilltro till bladets publik af grefvar,
baroner, lärgossar, sömmerskor, månglerskor och rådinnor
af alla slag o. s. v., af hvilka de flesta ej fattade, om det
var ett äpple eller en trädstubbe, han bjöd dem till andlig
spis. I dessa små notiser ser man ständigt verldshistorien
och dagens minsta händelser, stundom med högtidlig, ej
sällan dock med den mest humoristiska min hoppa
vippbräde med hvarandra, och leken är verkligen rolig för den,
som lätt fattar sammanhanget.
Då Cygnaei redaktionsförsök onekligen bidraga till hans
karaktäristik, böra några prof på hans publicistiska idrotter
här få passera revy:
„Ett sken i natten“ är rubriken på en uppsats, som
meddelas i två numror med en veckas mellanskof. På
Vester-Svartö, på Sveaborg, hade en eldsvåda härjat flera uthus
samt den af kommendanten bebodda bygnaden, i närheten
af „Polhems-huset,u Detta var den enkla anledningen till
uppsatsen, som dock om dessa fakta ej nämner ett enda ord
och som börjar sålunda:
„Det led mot midnatten mellan den 22 och 23 Augusti. Då
glimmade, liksom stigen ur vågen, rakt i söder en ljuspunkt. Dess omkrets
växte stilla till midsommarsolens eller den blodiga, förstorade månens vidd.
Men det kunde ju ej vara midsommarsolen, ej den höstliga månen, som
vidgade sig på det nattliga bålet." — Återstoden af första artikeln skildrar
lugnet i staden, afbrutet på ett krigiskt sätt af brandredskaps-vagnarnas
dofva dån o. s. v. och slutar med orden: „Hade vådeld verkligen antändt
sin villande vårdkase på Sveaborgs klippor? Men tydligare talade åtminstone
den vulkaniska eruption, som skakade dem 1809, sitt döda tungomål. Trängde
ej nu endast en lögn med ilbudet om eld och brand till det bedragna
ögat ?"
I den andra artikeln konstateras eldsvådan. „Dess glans målar sig
nu på den närbelägna böljans grund såsom en ljustereld, tänd af en
jättevålnad, gående igen i nattens heliga frid." — „Lågan flammar ett ögonblick
oroligt opp. Uttrycker dess rörelse oron, som bäfvar genom gengångarens
blodlösa hjerta? Skakas blosset af den långa, darrande, mörka armen, som,
uppburen af himmelens ilande skyar, sträcker sig tung öfver de på hafvets
bäddar slumrande klipporna? Hvarför har denna hand fattat deri? Letar den
med bekymmer efter något dyrbart gods, som sjunkit utför hällarnas halka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
