Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i vägens djup och hvars förlust faller mördande på sjelfva grafvens ro? —
Eller söker den väldiga skuggan ett hem på de ställen, der den hland
fordom lefvande menniskor, djerft såsom dess eget snille „bygt i granit och
med granit" åt sig ett sådant för lifvets korta oro och för grafvens eviga
frid? Har du vändt dig, höga skugga, i din grift och framträdt derur för att
ensam spana tigande, om allt kring denna ö är så orubbadt, som du i dina
djerfvaste drömmar någon gång vågade hoppas, att det skulle qvarstå i
sekel? Vill du finna ovansklighet, se då icke emot jorden! Der mötes du af
en ande mäktigare att tillintetgöra, än din egen någonsin varit att skapa.
Du mötes af tiden, förvandlaren. Vill du rädda din blick undan
tidehvarf-vens skiften, så blicka ned i din graf. Mot den har vexlingarnes svärdsudd
förlorat sin skärpa. Eller blicka dock hellre opp mot de eviga stjemoma,
som i denna stund stråla ned med samma sken ännu, hvaraf ditt öga
möttes, då du läste för ett flyktadt sekel deras skrift och nedtog derifrån din
djerfva tanke, hvilken du uthögg på de i hafvet förlorade klippor, de der i
denna stund återkasta med dystert majestät det bäfvande ljus, som från ditt
bloss, deröfver faller. Sänk ned dem i hafsens djup! Du söker fåfängt efter
din tid nu mera. Den har länge sedan följt dig hädan. Men söker du din
ära, så lyfta blicken åter igen mot stjemoma. Bed en stilla bön, att de ej
slockna. De kunna ej då följa med sitt fackeltåg din ära till grafven. Ty
den slocknar i samma ögonblick som de.
Dock stora ande! Det var ej din ära, du sökte i lifvet. Det är väl
ej bekymret om den, som stör din långa hvilas nattliga ro med oroliga
drömmar. Stäm upp, du tyste, ett manande rop, fåordigt, lugnt, men
slående, såsom dina svar det voro, medan du ännu talade de dödliges
tungomål. Säg ett stort ord. Ljudande från dina förbleknade läppar skall det
aterskalla öfver den Finska vikens stränder och genom häfdema, som
tecknas på dess sand. Skall det verka kraftigare än den lefvandes ord?
Flere röster: „lik få ju ej titta, och andarne kunna åstadkomma
ingenting."
Det banala slutet är synbarligen tillagdt for den värde
censorns skull; dock hade dennes väderkorn möjligen det
förutan ledt på villospår i denna apostrof till Ehrensvärds minne.
En annan gång skref Cygnaeus, i anledning af
skandinaviska naturforskare sällskapets tredje årssammankomst den
12—19 Juli 1842 i Stockholm, en längre artikel med rubrik:
„Strid och f?id.u’*) Han egnar här Berzelius, den främste
*) Se n:ris 58 och 61 af »»Helsingfors Tidningar" 1842. I mötet
deltogo tre finnar, öfverintendenten Nordenskiöld, professor Ilmoni och den
då blott 24:årige magistern A. E. Arppe, hvilka två sistnämde höllo
föredrag (i medicin och kemi).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
