Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cygnaeus diktade under sin senare vistelse i Paris så
godt som ingenting; några stycken påbörjades, men afslutades
långt senare: han hade nu erfarit, huru kritiken i hemlandet,
framför allt den i „ Morgonbladetu mottagit första häftet af
hans vandringsbilder. Denna lättsinniga kritik grämde honom
djupt, och ehuru ett år redan hunnit förgå, sedan den såg
dagen i hemlandet, grep han till pennan och skref „ första
artikelnu af ett slags svar derpå, hvilken han kallade: „1
anledning af ljolgammal snö.u Han sände uppsatsen till
Snellman, bedjande honom mottaga „hos följande snöflockar att
sänkas i något af de vreda vatten, *) öfver hvilka du eoliskt
herrskar.* Snellman undandrog detta ^frostiga genmäleu —
med rätta — offentligheten.
Jag har i en tidigare uppsats **) meddelat Cygnaei
manliga reflexioner öfver kritikens emottagande af första häftet
at „Ljus och skuggaa, sådana han nedskref dem i bref till
F. Berndtson sjelf, till sin broder August samt till Lille, och
jag utelemnar dem här, hvarest i ställe må ingå utdrag ur
ett bref från samma tid till Snellman — intressant äfven
derför, att det låter oss skåda tillbaka till en känsla, som
hvilade i hans själ allt sedan början af i830:talet, då han
trodde sig älska, och då måhända ett ungt hjertas första
kärlek slog ut för honom. Nu var hon gift, sedan många år
tillbaka, då ett bref från Snellman indirekte väckte hos
Cygnaeus opp minnet af henne, hvilket han förband med
intrycket af det kyliga emottagandet i hemlandet af hans dikter.
Utdraget följer här:
–Åtminstone å min sida lefver hennes minne såsom det af min hån-
gångna ungdoms ljufligaste, klaraste, renaste sommarnatts dröm och det vore
mig bittert, ifall å den andra sidan det gemensamma minnet vore förbleknadt
eller, hvad ån värre skulle vara, låge förmörkadt och töckenhöljdt neder.
Nog anledning till bittra känslor återstår i alla fall, äfven om detta vore
det bästa. Drifven af dunkel aning derom, att i mitt inre kämpade krafter,
*) „Saima“ eller ,,Kallavesi."
**) Se Juli häftet af „Finsk Tidskrift" för 1890, sidorna 27—31.
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
