Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minns du en qväll, då Junisolens brand
Sin eldfamn sträckte emot haf och land?
En högre glans ditt öga likväl hade,
Då främling sjelf du i en främlings lade
Din varma, blyga, oskuldsfulla hand.
Du minns det ej:
Det var ju ej ett svek,
Som lätt ej glöms,
Det endast var en lek
Med känslor, vuxna opp på vågstyrd sand.
Minns du, hur sedan ifrån fjerran kust
En blomma räcktes dig, hvari jag tjust
En bild utaf din ljufva fägring skådat.
Ett ögonblick du kände, hvad den bådat.
Men ren vid nästa vindkasts kuina pust
Du hade glömt
Dess djupa symbolik;
Den hugkomst, som
Den väckt, ju bortflög lik
Den blommas blad, som var min fröjd och lust.
Allt är förbi, som vågen i en ström.
Och mindre rätt till dig än till en dröm,
Som flyktat hän, mitt hjerta qvar nu eger.
Men då så kallt din handling till mig säger
Oåterkalleligt ett „evigt glöm!"
Du kanske bordt
Ej låta då din blick,
Som i en blixt
In i mitt hjerta gick,
Utmåla: „hoppas!“ ack, så flyktigt öm.
Till svar erhöll han af henne några vänliga rader, hvilka
dock betogo honom alla utsigter att vinna hennes hand:
den var nu bortgifven, och. hennes själ var uppfyld af
oblandad sällhet.*)
Jag har ej kunnat undgå att, om också flyktigt omtala
denna episod, som kunnat hafva inflytelserika följder på
*) I behåll finnes ett fullständigt koncept till svar på hennes bref;
affattadt som det var under synbarlig öfverretning blef det måhända aldrig
afsändt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
