Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cygnsei hela återstående lefnad. Jag tillägger blott, att han
ännu 1850 på våren med större försigtighet skriftligen
närmade sig en annan dam, vacker och verldsvan, för hvilken
det sannolikt var den lättaste sak att på ett älskvärdt och
lekande sätt skingra hans illusioner för denna gång, utan
att låta hans manliga egenkärlek känna anstöt.
Härmed voro väl äfven alla hans drömmar om
familjelycka för alltid grusade. *) Han var då redan 43 år gammal
och kunde af egen bitter erfarenhet säga, hvad han en gång
påstod, att „intet är rysligare än att se sig likgiltigt
betraktad af en person, som oemotståndligt tjusar en.u —
Topelius torde hafva kommit sanningen nära, då han om
Cygnaeus yttrade: „Han kände sin ensamhet, han led deraf,
men bortskänka sig kunde han icke. Det utbyte af
sjelfför-sakelse, som betingar ett lyckligt äktenskap, skulle för honom
varit att förneka sig sjelf.u
*
Mera i afsigt att förbättra sin finansiela ställning än för
att på allvar anställa långvarigare, nya arkivforskningar an-
*) Af Cygnaei trenne bröder gifte sig endast den yngste, August, år
1S50, hvars besynnerliga lynne minst var egnadt för familjelifvets lycka.
Här må anföras, hvad Reinhold Cygnseus den 16 Juni 1849 skref till sin
broder Fredrik i fråga om giftermål: „Vidkommande din vid särskilda
tillfällen upprepade klagan deröfver, att vår kuriösa slägt skulle med oss uppå
svärdssidan utslockna, så är jag derutinnan, likasom i mycket annat, med
dig af skiljaktig mening. Enär icke gittats påstå, mindre tillförlitligen visa,
att någon af oss bröder frambragt något verk, som kunnat vara bestämdt att
fortplanta vårt namn utöfver en vanlig menniskoålder eller bereda detsamma
ett rum i finska folkets häfder, inser jag icke heller nödvändigheten, att våra
efterkommande skulle fortplanta detsamma, ehuru jag medgifver möjligheten,
att dessa, som „stiga uppå våra axlar", kunde se längre ån vi. Utan
trång-sinthet i uppfattning, finner jag någonting oändligen vackrare deruti, att vid
nyss uppgifna förhållande uppå våra sarkofager våra vapen krossas. — Att
vi öfverlemna våra af förfädren ärfda vapensköldar iika spegelblanka och
eostfria, tillräknar jag oss icke till förtjenst, utan blott såsom fullgörandet af
rn oeftergiflig pligt.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:07 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/11/0249.html
