Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
griftrum var redo, och han mottog af en ung flicka, en
menskoblomma, bruten af lungsotens frost — intet hindrade
mig att nämna den tidigt bortgångnas namn — ett på
Fredriksdagen 1879 med vacker, hög stil, för att af honom
sjelf kunna läsas, skrifvet bref af följande innehåll:
Min gode professor!
Sen vi för flere år sedan firade denna dag, ha ju stora förändringar
inträffat, och många skuggor kylt tankarna, förhoppningarna från den tiden;
ett står dock qvar, kanske klarare än förr, vänskapen mellan oss, hvilken,
som jag hoppas, också aldrig skall störas. Måtte Gud välsigna dig, min
kära vän, måtte de här aftonstunderna förflyta lugnt och trefsamt, som nu
mera återstå, innan den stora skiljsmessan kommer, det önskar jag så
innerligen.
Fort har tiden flytt här uppe i norden, och oaktadt sommaren varit
kylig öfverhufvud, har frosten ännu ej härjat här; växterna stå särdeles
frodiga och lofvande.
Förgäfves har jag väntat på det der brefvet, som professorn talat om
att skrifva, och bra glad vore jag, om väntan ej blefve lång.
Sakta går det med mig, få se, huru det sedan må gå, till eller ifrån
lifvet; det kännes så underligt att stå på denna punkt; eget är, att det är
ett något, som tillhviskar mig: lif — ett långt lif, och dock — hvem tror
det, utom min läkare, nästan ingen.
Har professorn erhållit mina bref från i våras? Huru har denna dag
forflutit? Maria C. har väl stundom besökt professorn äfvensom Olga A?
Okunnig är jag om dig, min kära vän, låt det ej vara så, utan fägna mig
snart med bref, mycket snart!
din tillgifna––
Ett halft år hade knappt förgått, oeh hon låg mejad
af döden, denna unga gestalt, som mötte den gamle
skalden på tröskeln till det hemlighetsfulla rummet bakom
grafven. Italiens milda luft var ej mild nog för henne, dock
hade hon fått från Medelhafvets för Cygnaeus välbekanta
stränder sända en helsning till sin „käre vän“, sin „gode
professor".
Och de andra, konstnärinnorna, hvilka Cygnaei stora
hjerta ofta och rikt hugsvalat och uppmuntrat, äfven de
glömde honom aldrig. Det sista bref, han erhöll, var några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
