Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min mening är helt enkelt endast den, ett ej blott var egen nations
både kunskapsförråd och sjelfmedvetande, utan ock sanning och vetenskap
i allmänhet kunde vinna något derpå, om man i detta land skulle
allvarligen egna skarpsynthet och talang åt utredandet af literära frågor; isynnerhet
om dessa kringgärdas af en sådan begränsning, att öfverskådligheten icke
upplöser sig i förbleknande konturer, inom hvilka vägvisaren sjelf famlar i
obekanta regioners töcken, och den vägledde således ännu mindre kan se
någonting klart och bestämdt. Med ett ord, den, som ej är i tillfälle att
egna ett helt lifs ansträngningar åt genomforskningen af ett enda folks hela
literatur, gör bäst uti att — om han så hafva kan — upptaga till
behandling episoder, lösbrutna ur det hela, men som likväl erbjuda intresset af
någon inom sig sluten helhet och ej stöta all uppfattning ifrån sig i
formlösheten af sönderrifna fragmenter.
Den skrift af herr Oscar Toppelius, som närmast framkallat dessa
reflexioner, erbjuder uti i fråga varande hänseenden ett exempel, värdt att
efterföljas. Då hans framställning icke utbreder sig öfver Holbergs hela, åt
många håll divergerande literära verksamhet, utan förnämligast fasthåller
den åt komikens konst vända sidan deraf, har författaren röjt icke mindre
takt att lämpa sig efter fordringarna af en »arbetets fördelning«, än han
ådagalagt skicklighet vid arbetets utförande. Den skärf, våra landsmän med
samvetsgrann och opartisk hand skulle, i och med dylika arbeten, nedlägga
på literaturens kosmopolitiska altare, kunde ju någon gång blifva en
hörnasten, hvarpå ett rättrådigt omdöme komme att uppföras. Och åtskilliga
tidens tecken antyda verkeligen, att vårt hyperboreiska tillgörande vid
utredningen af utländska literära förhållanden icke alltid vore så alldeles
öfver-flödigt, som man vid första påseende kunde tycka.
Icke så, som skulle t. ex. ckmskame behöfva af oss lära sig, hvad
värde tillkommer den såsom deras egen adopterade norrmannen Ludvig
Hol-berg. Om dem gäller i allmänhet ganska sällan Almqvists fina, ehuru mer
än tvätydiga loford angående sina f. d. landsmän: »Svenska författarnamn
aktas ej i Sverige, ty man är icke alls egoist här i landet». Danskame göra
tvärtom ingen hemlighet deraf, att de högeligen beherrskas af den ganska
lofliga egoismen att af alla krafter upphöja de snillens förtjenster, som gjort
sig väl förtjente af fäderneslandet genom att gifva uttryck åt dess bildning,
intelligens, snille. Men andra nationer finnas likväl, som äro nog
anspråkslösa nu för tiden att hellre täfla med de svenska, på hvilka Almqvist
syftar, i en modesti, hvaraf nationen nedsättes sjelf i och med hennes literära
heroer. Det är isynnerhet tyskarne, hvilka göra epok genom en sådan
blygsamhet, hvaremot deras antipoder fransmännerne nu såsom alltid äro stora
egoister äfven derutinnan, att de sällan hitta på att skilja sin nationela åra
ifrån de individers, i hvilka densamma uppställt, i literärt hänseende, sina
ypperste målsmän och representanter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
