Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
Det lärer väl tyckas, såsom hade jag härmed hufvudsakligast velat
påpeka de olägenheter, hvilka kunna härflyta från ensidigheten af ett allt för
entusiastiskt betraktelsesätt, appliceradt på föremål, liggande för mycket
nära ej blott betraktarens blick, utan äfven hans hjerta: ty ensidighet är ju
dock ytterst all entusiasms karaktär, liksom kärlekens säges vara blindhet
Men då frånvaron af en sjelfmant,’ sjelfständig, ej på yttre vinkar eller rop
bidande ogh byggande uppfattning af literära personligheters och
produkters sannskyldiga värde ofvanför erkändes såsom en oss vidlådande
yäsendt-lig brist, borde ju ej hennes möjliga tillvaro på andra orter anses såsom en
dessa orter besvärande olägenhet. Och äfven om olägenheten åt deta håll
verkeligen egde rum, så vore hon i alla fall kanske den minst vådliga bland
alla dem, som af närsynthet och kortsynthet kunna föranledas. Att
litera-tur och framför allt den vittra är till sin natur en sydländing, ett varmare
solars barn, som för att trifvas väl, ja, för att lefva har behof af en annan
luftkrets än polarregionemas vanliga, en atmosfär, hvari hon ej
äfventy-rar att vid hvarje andetag, hon gör frän djupet af sitt bröst, ådraga sig en
dödande förkylning. Det gifves ingen hvarken så stor eller så obetydlig
vitter produkt, att den icke skulle nedskrifvas med sympatetiskt bläck; och
skriften framträder först då i sin rätta betydelse, när den kommer i kontakt
med en viss påräknad värma. — Jag förutsätter naturligtvis, att ett litterärt
alster besitter åtminstone någon förtjenst; ty om en vitterlek, hvars foster
kunna subsumeras under den vidtomfattande kategorin: pecoralia, är här alls
icke fråga —; men om denna förtjenst från intet håll vänligen senteras och
erkännes, är produktens öde ej olikt ödet af ett i och för sig sjelft ypperligt
tal, hvars ypperlighet ej består endast i gester och andra utvärtes athäfvor,
utan i ädla tankar och varma känslor, men som har den olyckan att blifva
hållet för döfva öron eller sådana, för hvilka talarens språk är ett
främmande. Det kan väl ej nekas, att svaga, på flärdens lösa grund bygda
sinnen möjligen genom att inandas en allt för stark rökelses kloroform mista
äfven den ringa grad af besinning, de i vidrigt fall skulle ega till sin
disposition ’ samt gå förlorade ännu mer för literaturen, än fallet blefve, om de
idkeligen skulle hållas under en strängare upptuktelses ferla. Men der vore
i det hela taget vida mindre förloradt, än då sträfvande, ehuru väl till
mognad ännu icke hunna krafter qväfvas af brist på ljus och värma, på ädel
uppmuntran och rättrådigt erkännande.
Detta allmänt hållna resonneinang kan svårligen tydas derhän, som
skulle jag förmena, att finskt obehörigt tadel, eller finskt befogadt bifall
förmådde verka hämmande eller upplyftande på den literära produktionen i
främmande länder. Det skall åtminstone dröja temmeligen länge, innan man
med samma begärelse, som i omvändt förhållande hos oss blifvit spord,
der-borta begynner uppsnappa våra hemgjorda skrapor eller härstädes uppstigande
rökoffer; — ehuru medgifvas måste, att man åtminstone i ett bland dessa
länder visat sig otroligt finkänslig för våra skrapors påkänningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
