Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver den patriotiska lyftning, hvilken hade dikterat under 1788
års krig sådana sånger, som den djerfva dityramben: aTill
Finska soldaten7’, och andra utgjutelser i samma tonart.
Ex-klamationer såsom: aFörrädam ger han slott, men bränner Dina
kojor”, fann omätelig genklang i tusendes bröst och verkade
mera stärkande på krigarenas moralitet än fältprostames
ypperligaste tal vid atrummans magra altare”. Också Duncker tyckes
hafva blifvit gripen af Lidners qväden; åtminstone lånar han i
sina bref stundom ur dem uttryck för sin sorg och saknad.
Att han ej försummat de tillfällen till inhemtande af
kunskaper, honom erbjudits, bevisas bäst deraf, att han redan vid
femton års ålder erhöll officers grad — ehuru på extra stat —
vid en kår, hvarest, såsom vi sökt ådagalägga, genom den
Sprengtportska regimen insigter och bildning hörde till de
omständigheter, som ingalunda usågos förbi”. Kriget hade
emellertid upplågat, och ynglingen, som ej ännu rätt hunnit trampa
ut sina barnskor, brann af lust att till dess bardalekar få
åtfölja sina anförvandter och kamrater. Det kostade honom heta
tårar, då befälet för hans ungdoms skull i början ej ansåg sig
kunna villfara hans önskan. Men 1790 lät han ej mera hålla
sig tillbaka: och i den skarpa striden vid Pirttimäki fick han det
nöjet att taga nt sitt lystmäte af farans för de tappres sinne
mäktigt berusande njutning. Det nöjet höll dock på att kosta
herr fänriken dyrt nog, ehuru från en sida, der man minst hade
kunnat vänta ett vådligt bakhåll. Hans dåvarande chef, kapten
Weber tyckte nämligen, att den unga herren visat en alltför
stor näsvishet och närgångenhet — mot fienden, så att mindre
kunnat förslå, och enligt den tidens militäriska sedvana,
åtminstone vid Savolaks-brigaden, sådan vi äfven ur von Döbelns
anteckningar känna den, hotade han sin, såsom han förmenade,
dumdristige fänrik med — käppen. Det der var naturligtvis
icke så illa menadt, som det såg ut, och säkert skulle den
tappre kaptc-ncn med det till högsta hugg lyftade instrumentet
gerna dubbat den i hans vård af slägtingarne anförtrodde
ynglingen till riddare, om lian dertill haft makten. Att den
öfver-hängande faran ej det allra ringaste gjorde afbrack på fänrikens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
