Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reputa tion bland kamrateme, är tvärsäkert. ^Excellensens"
mar-skalksstaf förorsakade åt sin bärare vida mer skandal än Webers
käpp åt den deraf hotade. Denna lilla anekdot synes oss åt
Hera håll karakteristisk. Den äldre generationens ännu icke
jäf-vade anspråk på patriarkalisk myndighet: den yngres lust att
gå sin egen, från den gamla militäriska metodikens läror
afvi-kandc bana, äfvensom den unge Dunckers kallelse att med
tiden vara på sitt rätta ställe i ett på fullt allvar, på lif och
död, fördt krig, allt detta framlyser ur den enkla berättelsen.
Det var egentligen den generation, hvartill Duncker hörde
och som dels icke hunnit svärja fanan, dels bortskymdes af
dunklet vid den militäriska rangordningens lägsta trappsteg, hvilken
sedermera under det sista finska kriget gaf åt finska hären den
allmänna lifsfärg, hvarpå den ännu efter döden kännes igen i
häfderna. Men äfven de män, som från början af detta krig
stäldes i spetsen för hären — när vi tala om män, tänka vi
naturligtvis aldrig på aExcellensen’‘’ annorlunda än såsom på
motsatsen deraf — hade sjelfva, unga ännu då, under det
närmast föregående kriget och framförallt i Savolaks både förvärfvat
och ådagalagt den skicklighet, som på dem fästat styrelsens
uppmärksamhet och gjort dem till föremål för vapenbrödemes
aktning, tillit, förhoppning. Det glömdes ej, att konung Gustaf III
hade åt Hans Henrik Gripenberg gifvit epitetet: ,,den tappre11
för dennes välförhållande mer än en gång under 1788 års krigs
omvexlingsrika fälttåg. Stedingk omtalar i sina bref till
konungen med beundran den då tor tiden något mer än trettioårige
Adlercreutz’ hurtighet och mannamod, betecknande honom såsom
en krigare, hvilken bestämdt kunde påräknas vid atordes les
fétesa, dem farornas vildaste lekar erbjödo. Äfven von Döbeln
berömmes af den savolaksiske befälhafvaren storligen. Väl hade
Döbeln dessförinnen redan undangjort under fransysk ledning
sina krigiska exkursioner till Ostindien, hvilkas tropiska glans i
förstone så förbländade hans omdöme, att han i den finska
soldatens icke fullkomligt parisiska manér ej kunde se annat än
djuriskt elände. Men för hans genialiska blick skymtade redan
då den sanningen fram, att samma groft försmädade soldat, ifall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
